Plastprofessor: ”Bioplasten kan rädda oljeplastens dåliga rykte!”

”Bioplast har potentialen att råda bot på oljeplastens dåliga rykte”. Det säger professor Hans-Josef Endres, chef för Institutet för plast och cirkulär ekonomi vid Leibniz-universitetet i Hannover, i en intervju inför den stora mässan K 2019 i Düsseldorf 16 – 23 oktober.

(2019-10-10) Intervjun är en i raden, som utförts av den tyska maskintekniska föreningen VDMA (Verband Deutscher Maschinen- und Anlagenbau e.V.) inför K-mässan. Här återger vi delar av samtalet mellan VDMA och professor Endres i sammandrag.

”Bioplasten kan rädda oljeplastens dåliga rykte”, menar Hans-Josef Endres, professor vid institutet för plast och cirkulär ekonomi vid Leibniz-universitetet i Hannover. (Bild VDMA)

VDMA: Plast har fått dåligt rykte. Kan bioplasten bidra till att ändra den bilden?

Endres: Bioplaster kan påverka bilden, eftersom de har fördelar gentemot oljeplast både när det gäller råmaterialet och kvittblivandet. Fossila plaster har fått sitt dåliga rykte inte bara för att för att de är relaterade till petrokemi, utan också på grund av deras livslängd i miljön.och deras negativa koldioxidavtryck. Biobaserad plast från exempelvis växter är däremot klimatneutral, eftersom varje växt absorberar lika mycket koldioxid under sin livstid, som den släpper ut, när den bränns eller den bryts ner.

VDMA: Men växtbaserade bioplaster kritiseras, eftersom de använder jordbruksarealer, som annars kunde användas för matproduktion, eller hur?

Endres: Den kritiken är alldeles för svepande och otydlig. Växthuseffekten förbrukar också areal och förnybara råvaror används också inom energisektorn. Dessutom, när vi talar om råmaterial för biobaserad plast, menar vi inte bara sådana, som används för livsmedel utan också i allt högre grad tidigare olönsamt avfallsmaterial från jord- och skogsbruk och andra bioindustrier.

VDMA: Det finns biobaserad plast och det finns biologiskt nedbrytbar plast. Vilket är det bästa?

Endres: Det beror på typen av applikation. Begreppet ”biobaserad” beskriver endast ursprunget för det råmaterial, som används för att producera polymeren. Plast är biologiskt nedbrytbart, när mikroorganismer kan metabolisera polymerstrukturen i biologiska processer, helt oberoende av råmaterialets ursprung. Man kan ju tillverka biologiskt nedbrytbart plast från råolja och man kan göra icke-nedbrytbar plast av förnybara bioråvaror. Faktum är att de allra första ”plasterna” som människor tillverkade var alla biobaserade, eftersom vi då inte hade fått tillgång till råolja!

VDMA: Men varför producera biobaserad plast, om den inte är biologiskt nedbrytbar?

Endres: Då kan man ju också fråga varför man ska producerar biobaserad plast, när man kan tillverka dem av fossil olja? En stor fördel är förstås minskningen av koldioxidutsläpp vid produktion av bioplaster. Dessutom ökar efterfrågan på plast och utan en ökad produktion av bioplaster räcker det snart inte med fem procent utan vi skulle behöva använda tio procent av jordens råoljetillgångar för att producera plast…

VDMA: Var ligger fokus inom dagens forskning kring bioplast?

Endres: Ett stort forskningsområde är utvecklingen av så kallade ”drop-ins”. Detta är biobaserade plaster, som har identisk struktur och egenskaper som sina petrokemiska motsvarigheter, till exempel biobaserad polyeten eller PET. Tekniskt sett erbjuder de samma egenskaper som konventionell plast, men ur ekologisk synpunkt är de bättre, eftersom de är biobaserade, dvs. de kommer från förnybara källor.

VDMA: I EU:s plaststrategi fokuseras på återvinning av plast. Blir det ett problem för bioplast?

Endres: Bioplaster kan, precis som fossila plaster, separeras i avfallsströmmen, återvinnas och göras till nya produkter, eller – om de är nedbrytbara – komposteras eller till och med förbrännas. Liksom fossila plaster måste bioplaster, exempelvis mjölksyraplasten PLA, separeras i avfallsströmmen. Det betyder att återvinningsbarheten beror på mängden tillgängligt material. PLA kan lätt identifieras i avfallsströmmen och PLA kan lätt återvinnas, men på grund av den förhållandevis lilla mängden PLA är det för närvarande inte värt att bygga upp speciella sorteringssteg för PLA. Detsamma gäller för oljebaserade plaster. Att vi i dag återvinner exempelvis PET beror enbart på att vi nu använder stigande mängder av PET.

VDMA: Hur är läget för cirkulär ekonomi i internationellt sammanhang?

Endres: Flera länder går i riktning mot cirkulärt tänkande. Kanada, till exempel, är alltmer inriktat på cirkulär ekonomi och vill minska mängden förpackningsplast. Men där har logistiksystem för avfallshantering ännu inte etablerats ordentligt. Och i USA dumpas det mesta plastavfallet på deponier! I vissa asiatiska länder ökar medvetenheten om cirkulär ekonomi. En del europeiska länder inklusive Tyskland (och Sverige, red:s anm.) har en banbrytande roll inom återvinning av plastförpackningar. Tyskland införde dubbla system redan för mer än 20 år sedan. Tyskland har en teknologisk fördel på detta område, men har hittills inte riktigt utnyttjat det. Först nu, med växande politiskt och offentligt tryck, kommer sektorn att leva upp.
./.

Jerry Pettersson/JP Press Agency © 2019
jp.press@comhem.se